hannahpe

Där satt jag på läktaren i Arena C i lördags och kollade handboll.
Inte hade jag plannerat särskilt mkt för helgen när plötsligt Agge dyker upp bredvid mig och säger:
-Hej Hoppis!
Där satt jag och stirrade som ett fån och trodde att jag drömde. Jag blev väldigt överraskad, jag trodde helt enkelt inte att det var sant. Visserligen hade jag haft mina föraningar, men inte bara sådär.
Så imorse åkte Agge hem, vid 05.07 såg jag hennes lilla röda fiat tuffa i väg bort från slalomvägen. Jag var tungen att fälla en tår, för att jag insåg vilka fin kompis jag har, som kastade sig i sin lilla bil och körde i snöstorm för att hälsa på mig.
Och visst vred det sig lite i magen när man vet att det dröjer igen tills man ses, man vet bara inte.
 Antingen är det två månader eller betydligt längre tid.
Nu sitter jag själv i köket och snuvar, vet inte vad det är men det är en tillräcklig jobbig förkylning för att inte kunna gå i skolan. Andra dagen hemma idag, hoppas verkligen att det blir bättre snart, har missat tllräckligt i skolan och nästa vecka är det ju sportlov.

Naj, ska nu tillbaka till TV och se vidare på loveactually...."älska lyckliga slut"
Ni som känner mig vet vad jag menar....