Vårkänslor

Ännu en ledig dag, otroligt underbart. Slappade hemma till 15.00 tiden och gav mig sedan ner till simhallen för att träna simmarna. I simhallen hade visst vårkänslorna kommit på allvar. Mitt under passet dök det upp två, nej förlåt, tre killar, som skulle spana in en av simmartjejerna. Det bara spratte i hela kroppen på dem alla och det syntes så väl hur kära de var. Det var bara hur gulligt om helst och visst känner man igen sig, från när man själv var tio. Man spanande och spanade, och hoppades att "just han " skulle titta tillbaka. Och när jag tänker efter så erkänner jag att det här med att spana sitter i, fast man snart (jag betonar snart) är HELA 17 år (gud vad gammal jag helt plötsligt kände mig), men i allafall, det blir inte mindre spananden bara för att man blir äldre. Jag tror faktiskt att det blir tvärtom, man spanar dessto mer. Fast själva spanandet i sig sker på ett mer diskretare sätt....:P
Jag erkänner också här att "varför inte spana in de allra snygaste killarna" när man endå kan se dem. Jag menar, vad spelar det för roll om de just tränar? haha:P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0