hannahpe

Sitter här och längtar bort, långt bort. Till en plats som jag många minnen har.
Där jag sett solen gått ner i skymning och och stigit upp i gryning, utan att ha hunnit cykla hem. Nätter som sommartid aldrig når nattens mörker. Hur den ljusrosahimlen lyser över landskapet tills de första av dagens solstrålar når vattenytan, klippporna och båtarna vid färjefästet och det blänker, som om det log mot en.
Hur vågorna sakta slår mot stranden. Om jag blundar kan jag höra vindens sus vid bryggan.

Det är en plats långt bort.

Långt därborta någonstans hörs musik, musik i natten som är mitt mål. Det är dit jag är på väg. 
Det är en plats där tid och rum löses upp.
Det är något om får mig att längta dit.
Det är en plats långt bort och jag tror jag blev kär i den.


Jag vet var den platsen är, jag vet vart den ligger. Den finns där, långt därborta mitt ute i havet bland de andra små öarana. En liten ö där några bor.

Det är en plats långt bort och jag tror jag blev kär i den.